Life Of Sanne

Man kan inte leva med dem och inte heller utan dem. Jag blir galen. Förstår inte hur de alltid lyckas med bedriften att alltid göra en som mest lycklig eller som mest olycklig och irriterad. Vet inte i vilken ände jag ska börja, det finns så mycket som snurrar runt i mitt huvud nu. Är bara mest trött på att försöka på alla möjliga sätt och sedan bli besviken. Hur fan ska man göra?! Det kanske hade varit lättare om man hade det där lilla extra självförtroendet, men nu finns inte de där. Det fanns inte så mycket förut heller men tidigare var jag iallafall nöjd på något vänster och glad. Skulle vara lyckligt lottad om jag hade samma självkänsla som en av de fabaste brudarna jag känner som lämnat stan för att spela handboll på annan ort. Hon behöver bara kliva in i ett rum och det strålar om henne och boysens blickar dras till henne. Delar du med dig när jag kommer och hälsar på? Kanske ska göra som en gamal god vän sa förut, börja vara nöjd. Hur man nu blir det efter att ha blivit bränd och vingklippt några gånger. Men nu blir det till att ge det ett till försök, börjar med att iron butt ska tillbaka och hårfärgen ska bytas mot eld röd. Sen får vi se om nöjdheten kommer.

Förra veckan rasslade förbi, första semesterveckan som det var. Började veckan med ryggläge och den fortsatte i samma tecken. Tränade med Anna några gånger och träffade vänner. Men vad är en vecka utan drama, självklart ska vi ha drama ;). Sjukhusbesök, oroligheter och lite annat knas, men nu är vi tillbaka på banan. Även helgen gick i lugnets tecken, rehab efter föregående helger. Finmiddag och movie night med S och E under lördagen och krätskiva tillsammans med Jäddan, Anna och H igår. Vem har sagt att man inte kan ha en kräftskiva på en söndag ;P. Saknade två nära och kära för att fullända tillvaron dock.

Västerås börjar kännas instängt och klaustrofobiskt. Vet inte om det är ångesten över att tryggheten av skolan snart försvinner eller om det bara är sommaren som hänger kvar mellan husen. Behöver miljöombyte och det är tur att det sker snarast, älskade Sthlm x2 i veckan och det är inget jag klagar på. Sen kommer jag nog vara redo för de friska vindar som snart sveper in över stan och kommer med nya tider och förutsättningar och möjligheter. Och det planeras redan inför framtiden. Vad vore det inte att fira 25-årsdagen med vit sand mellan tårna på en paradisö med finfina vänner och en rosa backpackerryggsäck ;). Kan vara sinnes att tänka så långt in i framtiden men pengar och jobb ska klaffa och då när det möjligt. Iväg ska vi iallafall.