Life Of Sanne

Sällskapssjuk är precis vad jag är och varit den senaste veckan. Så där sällskapssjuk att man bara vill krypa ur skinnet. Eller sällskapssjuk kanske är fel ord, saknar mer känslan av att någon håller om mig. Ett sånt där långt, hårt hålla om bara för att jag är jag. Så underbart de hade varit, men snekar kramar av alla jag kan som jag träffar. Även om det inte riktigt är samma sak.

Hade valvaka med S på msn igår samtidigt som det diskuterades politik på lite andra ställen också. Fortsatte valvakan i sängen men där blev den inte så långlivad då ögonen gick ikors. Innan jag gick och la mig såg jag att det nästan var fullmåne och tänkte tanken att det kommer att bli en jobbig vecka eftersom månen påverkar mig något otroligt. Tji fick jag, det blev en sjujävla jobbig natt istället. 04.22 var jag klarvaken efter orolig sömn men människor som tränger sig in i mina drömmar som jag inte vill ha där om de inte ska vara snälla mot mig, där och i verkligheten. Ägnade drygt en timme till att kolla av fejjan om valet och text-tv, sen började det krypa i kroppen av rastlöshet. Lyckades somna om lite lätt i någon timme innan klockan ringde, snacka om att det var ett lik som kravlade sig ur sängen. Not nice. Planen var plugg i skolan för att få PM:et i projekledning klart innan handledningsseminarium blev inget av det. Nappade på soffan två timmar, kollade på film & läste lite projketbeskrivning och slutrapport innan seminariet. Har spenderat eftermiddagen med att leta jobb, ågren ab. Hittade några som ska sökas när jag piffat till mitt CV och fixat personliga brev, bara hitta tiden till det med. Spänningshuvudvärken kom krypande på eftermiddagen så fick bli en kortisprommis till ICA för handling och sen dess har det inte blivit många knop gjorda och kommer inte att bli heller. Blev en grekisk sallad med vitlöksfrästa champinjoner till kvällis och nu blir de till att tända ljusen ta två till huvudvärkstabletter och krypa upp i soffan.